När man är mammaledig måste man ha en mammagrupp att prata om mammagrejer med. Ni vet, typ, färg och konsistens på avkommans bajs, längd och kvalitet på nattens sömn samt hur man bäst avhåller sig från att slå människor på käften när de petar med sina bakterie-infesterade korvfingrar i ansiktet på avkomman. Såna grejer. Och svaret på det sistnämnda visade sig av en ren slump heta insektsnät över vagnen. Funkade toppen på förskolan. Kiddilerosen blev alldeles förbluffade när de skulle pilla in sina fingrar i blöjterroristens mun igår eftermiddag. Insektsnät skyddar således mot mygg, getingar och fingrar fulla av snor och jord.
Iallafall. Min mammagrupp är mycket intim och består av en annan mamma, nämligen min kollega. Till arbetsplatsens stora fasa lyckades vi bli gravida nästan exakt samtidigt, vilket föranledde en av kollegorna att fråga om vi varit tillsammans på spa (något slags konstigt, kinky ställe som jag inte tror att jag vill bekanta mig med om det överhuvudtaget finns). Det var förstås väldigt svårt för arbetsplatsen att skiljas från sina två allra mest kompetenta (och ödmjuka) sjuksköterskor samtidigt, men på den vägen är det alltså nu. Förresten var det nog ändå rätt skönt att bli av med oss där i juni. Vi befattade oss inte med merparten av betungande arbetsuppgifter och åt en skrämmande mängd kakor på arbetstid. Jag vaggade fram genom korridorerna och stånkade likt Leif GW om jag blev ombedd att gå iväg med blodprover eller göra något som helst förutom att äta kakor. Alltså bättre nu när vi istället för att vara kollegor är mammagrupp.
Tyvärr har vi lite svårt att ses under ordnade former, då vi båda har drabbats av den kända åkomman "amningshjärna". Det innebär egentligen att man är förbannat trött i kombination med att det faktum att man måste slänga fram sina bröst i tid och otid (tänk ko) och på grund av det tydligen förlorar förmågan att föra samtal eller får stora svårigheter att lyckas ses på samma ställe vid samma tidpunkt. Igår skulle vi till exempel gå på museet med våra bajsmaskiner. Dagen till ära hade jag satt på mig mina gå på museum-örhängen, för att visa att jag hör hemma liksom. Tyvärr visade det sig att vi hade tänkt oss att gå på olika museer, då hon väntade vid museet vid Triangeln och jag vid museet vid Caroli, så vi sket i att titta på konst och gick och åt lunch istället. Sedan ammade vi på en kyrkogård och försökte komma på ett bra sätt att bli miljonärer nu när vi ändå är mammalediga. Det är bra att ha en mammagrupp. Förresten behöver man inte prata så mycket om bajs. Bebisbajs är gult och kommer alltid när det är som minst lämpligt. The end.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar