Det gick sådär

Det började bra. Det gjorde det. Blöjterroristen somnade på vägen dit, men vaknade förstås så fort vi kom fram. Dock satt hon glad i hågen i mitt knä under hela presentationsrundan och jag tänkte självgott att jag var hemma med halmen. Inte tio sekunder därefter brast den lilla terroristen ut i ett ganska öronbedövande skrikbonanza, som varken hävdes medelst blöjbyte, amning, napp eller kärleksfullt (läs maniskt) vaggande. Större delen av träffen fick jag och hon således stå en bit bort för att de andra mammorna och bebisarna skulle kunna kommunicera överhuvudtaget. Så fort den formella biten av träffen var över och den informella biten tog vid accepterade hennes höghet nådigt ett bröst, och bestämde sig därmed för att förmiddagens skriksejour var avslutad. 

    Mellan hennes höghets vilda skrik lyckades jag framföra till övriga mödrar hur lugnt och skönt det varit nu med andra barnet och hur vi alla skrattar och sover som små änglari vår Herres hage. Nänä, okejdå. Mammagruppen 1, Smugglosmurfen 0. Nästa gång kanske?