Tandhygienisten ba': "De är lite dyra, men man kan använda samma flera dagar i rad." Nä, dumma tandhygienist! Antingen är de jävligt klena och man får använda typ två per gång, eller så är jag övernaturligt stark. Gaah! Ska samla alla i en hög och skicka till henne i ett kuvert! Antingen det, eller så behöver jag en god natts sömn. Troligen det senare alternativet faktiskt. Men ändå, jävla tandhygienist!

via Instagram http://ift.tt/1yYu6DH

Efter att ha nattats som vanligt klockan 19.30 vaknade den här damen klarvaken klockan 20.30. En mycket kort nattvila. Nu får hon hänga med oss i soffan istället.

via Instagram http://ift.tt/1vKLo49

Bröstmjölksskyddet satt visst lite snett...

via Instagram http://ift.tt/1Ej6MUT

Utvärdering av gårdagen

Gårdagens Köpenhamnstripp avlöpte smärtfritt. Bebisar och 2.5-åring betedde sig exemplariskt, även om just min blöjterrorist tog en powernap på bussen hem från Centralen och därefter var alldeles uppe i varv och storstadspulsig och prompt vägrade att somna innan klockan var 22. Jag kan också tänka mig att det inte gjorde henne några större tjänster att se på Hollywood-fruar på tv med mig. Jag har eventuellt traumatiserat henne för livet.
    Som sagt, resan avlöpte smärtfritt, bortsett från att jag visade min högra bröstvårta för en dansk cyklist och då vi skulle äta lunch insisterade på att "fiskefilet" hette "fiskesteg", vilket gjorde hela lunchbeställningen till en surrealistisk och förvirrande stund. Fiskefilet är fiskefilet och fleskesteg är fleskesteg, och tydligtvis finns det inget svängrum rent språkligt gällande just det. Nåväl, tack och lov är det bara jag som står för pinsamheter och förvirring i vår intima mammagrupp (måste sluta kalla den det). De andra mammorna är väldigt opinsamma och världsvana, tack och lov.
    Idag regnar det och jag försöker peppa upp mig själv inför att åka till telefonbutik och skaffa ny telefon. Min gamla håller helt på att ge upp, vilket smärtar mig djupt. Jag förstår mig liksom inte på folk som tältar utanför butiken när det kommer en ny modell av en telefon. Jag har en telefon, och den hade jag gärna haft i tio år om den inte hade kapsejsat.
   

Vin och massa cigaretter

Idag ska jag och min intima mammagrupp (no snusk intended) åka till Köpenhamn och dricka massa vin och röka massa cigaretter. Eller, nä, det ska vi inte, för vi har med tre bebisar och en 2.5-åring. Men man kan dricka ett glas vin till lunchen. Inte om man frågar familjelivs-mammorna, men det har jag inte tänkt göra.

    Den intima mammagruppen är utökad med ytterligare en mamma och bebis (och idag en gästspelande 2.5-åring som vi ska ta hand om på bästa sätt). 

    Blöjterroristen har inlett första etappen av resan med en tupplur. Man blir trött av att äta hela nätterna, så jag har full förståelse. Själv sitter jag och går igenom mitt danska ordförråd i huvudet. Det går ganska så snabbt. Wienerbröd, et cetera. Inget särskilt användbart egentligen. Nåväl, nu är det strax dags för etapp två av resan: tåg. Mycket spännande!

Sjuk. Vilken överraskning!

Var kan jag lämna tillbaka min sjuksköterskelegitimation? Det kunde ju vem som helst ha begripit att det är en vansinnigt korkad idé att släpa med en bebis till tre miljarder höstsnoriga barn i en liten instängd lokal. Varför inte bara slänga ner henne för en liten simtur i en av VA-verkets bassänger? 

    Så att ja, blöjterroristen har förstås feber idag. Helt otippat. Dock är hon vid relativt god vigör, så vi slipper släpa henne till barnakuten, även känd som bacillernas högborg nummer två. Mora Träsk-konserten är oslagbar etta i det här fallet. 

Träsket

Efter en natt innehållande assistans vid två toalettbesök (terroristen alltså, inte maken), en nedkissad pyjamas (blöjterroristen alltså, inte maken) och därefter en vakenstund på en dryg timme mellan fem och sex med joller från den yngstas sida blev det snabbt morgon med uppstigning strax före sju för mig och den äldre terroristen. Kunde varit halvsex. Jag är alltid ödmjukt tacksam över det lilla.

    Maken och blöjterroristen tog båda sovmorgon till halvtio och vaknade på strålande humör (förutom maken som såg något grå ut sådär rent generellt). Så vad bättre än att bättra på ansiktsfärgen än en konsert inför en publik innehållande tre miljarder barn? Hurra!

    Likt boyband-fans lyckades vi komma dit riktigt, riktigt tidigt, typ sova i sovsäck utanför lokalen kvällen innan biljetterna släpps-tidigt. Detta föranledde dock mycket bra sittplatser nästan längst framme vid scenen, så nära att vi kunde känna lukten av Träsk-svett. 

    Och ja, jag ska inte ljuga för er, gubben var till åren kommen. Och mig veterligen har de varit två stycken. Vad har hänt med den andre? Aorta-problematik? Iallafall var han utbytt mot en yngre förmåga (om man med yngre menar någon i min ålder, vilket alls inte är särskilt ungt längre). 

    De körde alla fina gamla klassiker, fast med pauser mellan varven så att gamle Herr Träsk inte skulle skaka loss någon bit åderförkalkning. Höjdpunkten var givetvis Tigerjakten, och blöjterroristen gav mig alibi att digga ståendes vid sidan av. Hon var tålmodig ända fram till "Huvud, axlar, knä och tå", men sedan tyckte hon att det kunde vara bra med att sitta bland alla små bacillbärare i publiken. 

    Så om det var värt 300 spänn och en nästan garanterad risk för att drabbas av någon slags ebolaliknande infektion i efterförloppet (hundrafalt ökad tack vare det faktum att gamle Mora-gubben fick alla kidsen att stoppa fingrarna i munnen under en av sångerna)? Helt klart. Iallafall om ni frågar mig och maken. Vi var definitivt de i familjen som var mest imponerade, och vi har en DVD-film med hem för att bevisa det. Dock ej signerad. Terroristen lackade ur och fick ett bryt, så vi kunde inte stå i autografkön.