Gårdagens Köpenhamnstripp avlöpte smärtfritt. Bebisar och 2.5-åring betedde sig exemplariskt, även om just min blöjterrorist tog en powernap på bussen hem från Centralen och därefter var alldeles uppe i varv och storstadspulsig och prompt vägrade att somna innan klockan var 22. Jag kan också tänka mig att det inte gjorde henne några större tjänster att se på Hollywood-fruar på tv med mig. Jag har eventuellt traumatiserat henne för livet.
Som sagt, resan avlöpte smärtfritt, bortsett från att jag visade min högra bröstvårta för en dansk cyklist och då vi skulle äta lunch insisterade på att "fiskefilet" hette "fiskesteg", vilket gjorde hela lunchbeställningen till en surrealistisk och förvirrande stund. Fiskefilet är fiskefilet och fleskesteg är fleskesteg, och tydligtvis finns det inget svängrum rent språkligt gällande just det. Nåväl, tack och lov är det bara jag som står för pinsamheter och förvirring i vår intima mammagrupp (måste sluta kalla den det). De andra mammorna är väldigt opinsamma och världsvana, tack och lov.
Idag regnar det och jag försöker peppa upp mig själv inför att åka till telefonbutik och skaffa ny telefon. Min gamla håller helt på att ge upp, vilket smärtar mig djupt. Jag förstår mig liksom inte på folk som tältar utanför butiken när det kommer en ny modell av en telefon. Jag har en telefon, och den hade jag gärna haft i tio år om den inte hade kapsejsat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar