Maken och blöjterroristen tog båda sovmorgon till halvtio och vaknade på strålande humör (förutom maken som såg något grå ut sådär rent generellt). Så vad bättre än att bättra på ansiktsfärgen än en konsert inför en publik innehållande tre miljarder barn? Hurra!
Likt boyband-fans lyckades vi komma dit riktigt, riktigt tidigt, typ sova i sovsäck utanför lokalen kvällen innan biljetterna släpps-tidigt. Detta föranledde dock mycket bra sittplatser nästan längst framme vid scenen, så nära att vi kunde känna lukten av Träsk-svett.
Och ja, jag ska inte ljuga för er, gubben var till åren kommen. Och mig veterligen har de varit två stycken. Vad har hänt med den andre? Aorta-problematik? Iallafall var han utbytt mot en yngre förmåga (om man med yngre menar någon i min ålder, vilket alls inte är särskilt ungt längre).
De körde alla fina gamla klassiker, fast med pauser mellan varven så att gamle Herr Träsk inte skulle skaka loss någon bit åderförkalkning. Höjdpunkten var givetvis Tigerjakten, och blöjterroristen gav mig alibi att digga ståendes vid sidan av. Hon var tålmodig ända fram till "Huvud, axlar, knä och tå", men sedan tyckte hon att det kunde vara bra med att sitta bland alla små bacillbärare i publiken.
Så om det var värt 300 spänn och en nästan garanterad risk för att drabbas av någon slags ebolaliknande infektion i efterförloppet (hundrafalt ökad tack vare det faktum att gamle Mora-gubben fick alla kidsen att stoppa fingrarna i munnen under en av sångerna)? Helt klart. Iallafall om ni frågar mig och maken. Vi var definitivt de i familjen som var mest imponerade, och vi har en DVD-film med hem för att bevisa det. Dock ej signerad. Terroristen lackade ur och fick ett bryt, så vi kunde inte stå i autografkön.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar