Hörde det här paketet verkligen hemma i kylskåpet? #sakerminmangörsomdrivermigtillvansinne

via Instagram http://ift.tt/1HqNfBe

Tåg med bebis: en recension.

Alltså, tågresa med bebis. Ni vet ju att jag generellt är lite den där "glaset är halvtomt"-typen. Jag ska inte ljuga för er: resa själv med bebis är sugigt. Punkt. 

    På vägen upp delade vi tågvagn med fyrahundra singeltjejer med godispåsar och läsk som satt och kollade streamad film på sina datorer. Nåja, deras hörlurar skyddade dem iallafall från de värsta mikrofis-lätena, och jag lyckades smygkolla på Sex and the City över en av tjejernas axlar när mikrofisen stod och hoppade maniskt upp och ner i mitt knä för att hon inte skulle somna. Helt ok. Den största utmaningen på vägen upp visade sig vara att mata mikrofisen i restaurangvagnen, som dagen till ära hade problem med något värmeaggregat, vilket sammantaget fick matningsupplevelsen att kännas som (vad jag bara kan anta) ett pass bikram-yoga. Både jag och mikrofisen satt till slut i linne med håret slickat av svett längs kinderna och med klädsamma bitar pastagratäng för åttamånaders lite varstans. 

    

    På vägen hem hade vi på ett nästan övernaturligt lyckosamt sätt placerats i samma vagn som ett helt gäng barnälskande far- och mormödrar. Vid ett tillfälle, I kid you not, satt mikrofisen i ett barnkärt mormorsknä och blev sjungen för i säkert tjugo minuter, under vilka jag hann gå på toaletten, kolla Facebook och tacka min lyckliga stjärna för att tjugo minuter av tågresan passerat under glädje och gamman.  

    Hemresans lunchstund skedde i normal temperatur, och efter att vi samtalat en lång stund med en tandläkare (inte Dr Alban som tur är. Hörde ni hans sommarprat? Snoozefest!) träffade vi någon som mikrofisen föll pladask för. Det bådar illa, jag ska säga det på en gång. Vanligtvis måste främmande människor liksom kämpa lite innan hon accepterar dem. Dock inte denna tjomme. Plötsligt där i restaurangvagnen var det någon som lekte tittut bakom min rygg, och mikrofisen visste inte till sig av glädje. Det visade sig vara en mer tandlös än tandfull kille från Stockholm, som slog sig ner vid vårt bord med en starköl och kastade sig in i en berättelse om sitt kärleksliv, sina barn och sin syn på livet.

"Jag lever liksom inte i ert samhälle"(grov Stockholmska) "jag har mitt eget samhälle. Det är fullt av kärlek!". Et cetera. Et cetera. Fram till Hässleholm, då det var dags för ett bloss på perrongen, men inte innan han klistrat ett Black Army-klistermärke på väggen i restaurangvagnen. Denne man visade sig vara mikrofisens favorit, till och med bättre än den sjungande mormodern i sätet mitt emot. Kanske lika bra att stålsätta sig redan nu inför vad för slags killar man ska presenteras för under hennes tonår.

    Summa summarum, vi överlevde tågresorna, och jag vågar nog nästan säga att jag kan rekommendera det som bantningstips för hugade föräldrar. Bikram-vagnen och bebisens eviga kämpande för att komma dit där den inte får vara i kombination med att det är väldigt svårt att själv få i sig någon näring, gör det till en excellent viktnedgångs-succé. Kommande Greklandssemeser känns nu som rena vårbrisen i jämförelse (peppar peppar).

Tågselfie.

07.55 en lördagmorgon. Jag hör inte vad han säger, men jag gissar att det är något i stil med "somna nu någon gång för höge Farao!"

via Instagram http://ift.tt/1dTurmG

Resa till Stockholm

Idag ska jag och mikrofisen åka till Stockholm. Mikrofisen gick ut starkt genom att starta dagen klockan 04.45. Bra. Då hinner vi definitivt med tåget som går 09.20. Om hennes höghet vaknar från den tupplur hon var tvungen att ta nu vill säga.

    För övrigt hoppas jag att resan går bättre än när jag gjorde samma resa med hennes syster för sisådär tre år sedan. Hon åt gröt under den första halvtimmen av färden. Sedan kräkte hon omgående upp all gröt på sig själv, sätet och mig. Resten av resan tillbringade vi (och resten av resenärerna i den kupén) i en doft av kräk och jag fördrev tiden med att få henne att äta något annat, vad som helst, och hon tillbringade tiden med att vägra äta och sitta i mittgången av tåget så att ingen kunde komma förbi. Vi får se hur det går att resa med det yngre ättelägget. Jag har packat med en bok till mig. Hahaha. Haha. Fortsättning följer.

Jag kanske är partisk, men är inte detta typ världens finaste teckning?

via Instagram http://ift.tt/1DGzNXk