fredag 25 juli 2014

Fortfarande ingen bebis

God morgon! Jag välkomnar er alla till vecka 42 i min graviditet. Det är mycket roligt att vara gravid i 30-gradig värme, speciellt när man har en treåring hemma att sysselsätta med inspirerande och pedagogiska aktiviteter. Jag måste säga att jag varit på mitt allra mest inspirerande och pedagogiska humör just den här senaste veckan. Isabelle har bara kallat mig för mallgroda tre gånger (mot sedvanliga en gång i halvåret), men jag kan säkert skylla det på att hon går igenom någon slags fas. Mallgroda är den ultimata förolämpningen kommandes från Isabelle. Det må inte låta mycket för världen, men utväst mellan tänderna i kombination med en förintande, svart blick och därefter en ivägstormning med klampande fötter är det faktiskt relativt respektingivande. (Och, Gud förbjude att jag säger det, vansinnigt gulligt och väldigt roligt).
     Nåväl, vad som iallafall händer idag är att vi ska till KK för överburenhetskontroll. Beroende på vad den visar kommer avhysning av terrorist nummer två att ske antingen idag eller på måndag. Att hon skulle välja att komma ut på eget bevåg är det liksom ingen som tror på längre. Som sagt, jag har en osedvanligt gästvänlig livmoder. Man måste vara känd för något, och just detta råkade visst bli mitt signum.

tisdag 22 juli 2014

Magen är förvisso en bra kudde. Man får ta det onda med det goda.



via Instagram http://ift.tt/1yWScPX

Våga vägra solkräm. Tydligen.

Idag är det inte vidare muntert här hemma. Tio dagar över tiden och inte så mycket som ett tecken på början till förlossning. En trotsig treåring som skriker "dumma mamma" och en dum mamma som muttrar ett knappt hörbart "skitunge" tillbaka. Svetten lackar, treåringen vägrar solkräm, men kräver sittplats där den höggravida just slagit sig ner. Inte så mycket som en vindpust tar sig in genom de öppna fönsterna och vi kan inte gå ut förrän trotsiga treåringen smorts in i faktor 30. Ska bara finna orken att brotta ner henne för att få det gjort. Pust!

måndag 14 juli 2014

Som en elefant?

Jag är en mycket god värdinna. Så god att de barn som tillverkas av mig och maken vägrar lämna livmodern i tid. Antingen det, eller så har de ärvt min tidsoptimism. Kanske är hon på väg sedan länge, men ska bara fixa lite grejer på vägen? Typ plocka undan och tömma sopor och sånt som jag alltid ägnar mig åt när vi har bråttom någonstans (fråga bara maken. Han berättar mer än gärna).
     Konstaterar nu att dotter nummer två inte kommer att dela födelsedag med vår kronprinsessa samt att min bror troligtvis kommer att vinna den interna tävlingen om vem som får barn först. Just nu känns det faktiskt lite som att folk som nyligen blivit gravida kommer att föda barn innan jag gör det. Är detta i själva verket en elefantdräktighet?

tisdag 1 juli 2014

Typiskt.

Just när man trodde att man sluppit undan rövens röda khmerer...