Mora Träsk-anamnes

Idag fick maken gå på fest. Eller, fick och fick. Han avkrävdes nattning av ett barn innan han gick, samt löfte om att inte vara ett uns bakfull under morgondagen. Dock utlovades han sovmorgon, vilket är anledningen till att jag redan ligger i sängen redo för sömn. 

    Den äldre terroristen lever för närvarande på extremt få sömntimmar (damn you vintertid!) och önskar uppstigning redan vid halvsex nuförtiden. Detta efter nätter fyllda av snackande med mig och sparkande av fadern, respektfullt nog mot systern enbart när denna sover sött, vilket förstås betyder att den ena härjar när den andra sover och vice versa. 

    Imorgon fanns storartade planer att gå på Mora Träsk-konsert, med barn som alibi, men mest för att vi själva vill höra Tigerjakt. Fast de där gubbarna var ju gubbar redan när jag var liten, så de kan möjligtvis te sig lite creepy nu såhär 25 år senare. Man vet aldrig när en av dem spräcker ett aortaaneurysm eller drabbas av en collumfraktur liksom. 

    Iallafall har vi inte köpt några biljetter, och jag spår morgondagens humör såsom misstänkt mulet beroende på hur min natt och morgon ser ut och/eller beroende på makens eventuella huvudvärk. Den stora frågan är nog huruvida Mora Träsk faktiskt är så populära att biljetterna är utsålda. Det och frågan om hur gamla de är nuförtiden. Förhoppningsvis finns det hjärtstartare på plats. Jag lovar att hålla er underrättade om ni lovar att skicka goda tankar till John Blund avseende min nattsömn.