Jag måste säga att jag idag fick lite av en revansch. På första mammaträffen valde ju blöjterroristen att gallskrika sig igenom de andra mammornas förlossningshistorier (big bummer eftersom jag älskar att höra på andra kvinnors förlossningshistorier) och en ganska stor del av resten av träffen också. Jag vet fortfarande inte riktigt varför, annars skriker hon bara på det viset när maken håller henne (förlåt älskling, men vi vet båda att det är sant).
Idag var det iallafall dags för mammaträff nummer två. Jag gick dit relativt förvissad om att lagen om alltings jävlighet skulle slå in och få mig att missa alla smaskiga detaljer om knipövningar som stod på dagens agenda, men idag var hon faktiskt en riktig mönsterbebis. Hon till och med låg i sin vagn och jollrade. Något rätt måste jag ha gjort, för nu vet jag allt om hur jag ska gå tillväga för att saker som ska vara inuti mig ska stanna därinne. Gud förbjude att saker och ting trillar ut.
Efter det har jag tillbringat större delen av dagen med att få den lilla kräk-madamen att somna. Man skulle kunna tro att den arla morgontimmens byte av pyjamas relaterat till kräk som ledde till total klarvakenhet från klockan 05.30 och framåt skulle resultera i en lättsövd bebis, men så har då inte varit fallet. Först efter att ha tråkat ut henne med fyra avsnitt Modern Family (gud välsigne de ryska klassikerna) somnade blöjterroristen i sin vagninsats i soffan. Själv dricker jag ugandiskt kaffe och drömmer om en dag utan stadigt regnande så att vi eventuellt kan göra något annat än se på Netflix.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar