Nåväl, terroristen tycker iallafall att allt jag frågar eller föreslår är bara typ det dummaste hon någonsin hört. Om jag frågar vad de gjort på dagis (aaargh, förskolan!) skriker hon tillbaka att hon inte vill prata om det och att jag inte får fråga henne om sånt. Om jag gungar henne är det inte tillräckligt högt. Har jag med en banan till henne i väskan vill hon ha ett äpple, men om jag erbjuder henne äpplet jag också har med så är det fel sorts äpple. När hon gallskrikande vill gå hem från lekplatsen tidigt för att hon trampat snett i en grop och jag säger att vi kan gå hem, ja då vill hon stanna kvar, och plötsligt får jag skulden för den idiotiska tanken att vi ska gå hem tidigt.
Eftermiddagarna ackompanjeras av illvrål och snoriga snyftningar, och jag är mamman som skulle vinna omröstningen om Sveriges mest imbecilla mor, iallafall om terroristen fick bestämma. Hennes låga blodsocker kombineras med matvägran och sömnbristen hindrar inte henne från att slå upp sina himmelsblå prick klockan sex varje morgon.
Vad gäller moderskapet ligger jag således långt nere på minusskalan i den äldre terroristens ögon för tillfället. Tur att blöjterroristen ställer låga krav än så länge. Två bröst och en torr blöja är allt som krävs. Ja, det och ständig tillgång till förstnämnda, såsom var tredje timme nätterna igenom, men det har jag ju tjatat om redan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar