En liten resa

Tydligen tycker vi inte att livet är tillräckligt utmanande som det är med två kiddileros, utan har bestämt oss för att vi tvunget måste resa till svärföräldrarnas stuga i Småland en vecka. Eftersom den äldsta terroristen inte längre behöver en triljon saker när vi ska resa någonstans har vi glömt hur det är att packa när man ska resa med en bebis. Då vårt minne igår brutalt friskades upp när resväskan åkte fram var det mycket nära att denna hulda moder ställde in resan i sista minuten, men sagt är sagt. Har man sagt till en treåring att man ska åka till Småland och kasta stenar i sjön, då åker man till Småland för att kasta stenar i sjön, och så är det med den saken. 

    Så nu sitter vi här i bilen med två kiddileros, en stor resväska med kläder till fyra människor (fler ombyten till vissa i familjen som insisterar på att kräka ner sig stup i kvarten), filtar, kuddar, babysitter, babynest, vagninsats och amningskuddar, välling och kaffe samt en triljard blöjor. Det är ganska trångt, men såhär långt (efter tjugo minuter av 240) sover ett barn och det andra ser på Pippi på rymmen. Jag tror inte för en sekund att lugnet kommer att vara i mer än max 120 minuter, men njuter av varje minut.