När den äldre terroristen var bebis hade jag också en mammagrupp, i vilken min uppgift var att göra de andra mammorna glada och tacksamma över sina egna bebisar. Min bebis på den tiden sov nämligen inte något värst mycket, och åt gjorde hon inte något värst mycket heller.
Medan de andra bebisarna snusade sött i sina vagnar på våra promenader gallskrek min bebis tills hon fick komma upp i bärselen. När de andra bebisarna krängde kall barnmat direkt ur burken ramlade svettdroppar från min panna ner i den halva deciliter yoghurt det tog mig 45 minuter att få i min matvägrande dotter. När de andra bebisarna snällt satt i sina mödrars knä på den kyrkliga öppna förskolans sångstund försökte jag hindra min bebis från att hångla med alla andras bebisar. Hon hade en förkärlek för att närma sig andra bebisar i syfte att byta kroppsvätskor redan i tidig ålder, föga populärt bland föräldrar till bebisar med inte ännu hundraprocentigt immunförsvar. Så nu återstår det att se vilken mor jag ska bli i min nya mammagrupp. Det hade varit gött om någon annan kunde agera värstingmamma den här gången. Jag lovar att hålla er uppdaterade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar