Skumt det här. När man har ett barn är livet hanterbart. Enkelt nästan. Förutsatt att man inte är höggravid och ansatt med åderbråck på onämnbara ställen förstås. Sedan har man plötsligt två barn och hela livet ändras om till något slags logistikkaos. När blöjterroristen vrålar av hunger lägger sig den treåriga terroristen och bajsar under soffbordet. När blöjterroristen nattammat för trehundrade gången och äntligen somnat om klockan fem på morgonen kommer treåringen in och tycker det är dags att stiga upp. När vi ska vara på dagis för fem minuter sedan och alla äntligen står påklädda i hallen redo att gå hörs en ljudlig prutt från blöjterroristen och med ens är blöja, body, byxor samt bebis täckta i gult bajs (som för övrigt inte går bort i tvätten på fyrtio grader).
Så det där som man tyckte var så jobbigt med ett barn... alltså, jag minns inte riktigt vad det var. Min stora räddning nu är att jag iallafall inte behöver vara i tid till något annat nuförtiden. Det är inte min grej ens i vanliga fall, och än mindre nuförtiden. Jag har fått rationalisera bort vissa grejer redan, typ min egen personliga hygien. Ni får ursäkta mig om en svag doft av kräk konstant vilar runt mig. Jag byter kläder och jag använder såna där charmerande kräktrasor över axeln, men blöjterroristen är inte dum. Hon gillar inte de där trasorna, så hon vänder helt sonika på huvudet och kräks på den andra axeln istället. Den andra axeln och ner i urringningen. Två mycket populära ställen att kräkas på. Om ni snart ser mig iklädd latex har det således ingenting med någon ny sexuell inriktning att göra, utan har helt enkelt att göra med att jag snart tröttnat på att tvätta och föredrar att kunna torka av mina kläder med disktrasa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar