Idag var det tvunget. Ju kallare det blir ute desto mer behöver teroristens kinder smörjas in med mjukgörande salva. Jag vet detta, maken vet detta. Det är bara det att i terroristens öron låter "snart måste vi smörja dina kinder" som "snart ska vi sätta på dig en väst fylld med explosiva ämnen och skicka ut dig i världen för att göra karriär som självmordsbombare". Karriär och karriär förresten, den är väl tämligen relativt kort och intensiv?
Nåväl, kort sagt drar vi oss för uppgiften och hoppas i hemlighet på att pedagogerna på förskolan ska göra det i vårt ställe, och därmed dra på sig den guds vrede som vi då får slippa. Ikväll körde vi en ny variant. Jag kallar den "Den pedagogiska varianten". Mycket informativt förklarade jag att det idag vankades smörj (ungefär) och att hon själv fick välja när det skulle ske. Sen, fick jag veta. Inte nu, förklarades det för mig. Pedagogiskt frågade jag flera gånger under kvällens lopp, och när det till slut inte fanns mer kväll kvar att välja på fick jag höra att smörjet skulle få skjutas upp till morgondagen. Lätt besviken över att Det Egna Bestämmandet fallerat så kapitalt gick jag så över till nästa strålande infall; Hon ska få göra det själv!
Sagt och gjort. Smörja appliceras på terroristfingrar. Direkt utvärdering: Katastrof. Det visar sig att smörjan är kladdig. Terroristen gillar inte kladd. Resultat: Banshee-skrik. Ni vet det där vrålet som påminner lite om en ambulans och lite om vilket valfritt hemskt ljud som helst. Fortfarande helt utan att en enda kind fått minsta enhet salva på sig. Lätt stött efter totalkrasch gällande pedagogik var det således bara att inse att det var att återgå till det gamla beprövade sättet. Vi kallar det Guantanamo-smörjet; en håller fast terrorist och en smörjer salva på torra kinder. Det är sådär uppskattat av alla. Och sedan är hon sur i 45 minuter. Skitsur. Det skriks, det stormas iväg, det slängs igen dörrar, det kastas grejer, det gråts förtvivlat och det deklameras högljudda "Nu är jag ARG!" följt av bestämd fot som stampas i golvet. Så att, ja, nu väntar vi väl mest på att Socialen ska ringa på dörren. Nästa gång det är smörjdags är det förskolans tur. Vi behöver vila i två veckor nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar