Så vaknade förstås blöjterroristen klockan sex, för vem är hon att sova bort livet när den övriga familjen stigit upp? Nästan oförskämt, tänker hon nog. Så strax efter sex när maken gett sig av till jobbet var vi då alla uppe. Vissa av oss något mer positiva än andra.
Nu har jag äntligen fått blöjterroristen att somna (var är ceremonin där jag ska erhålla min tapperhetsmedalj?) utan att behöva gå ut i regnet. Hon har, likt sin större syster, PT-ambitioner, det vill säga sover bäst och nästan uteslutande (dagtid iallafall) då någon av oss rör på sig samtidigt som hon själv ligger mjukt nerbäddad i vagnen. Så fort man försöker sätta sig för att inmundiga någon form av dryck eller försöker gå in någonstans där temperaturen överstiger femton grader vaknar hon omgående och vägrar somna om på flertalet timmar.
Med den äldre systern var det en lätt påfrestning, men eftersom hon är född i april var de promenaderna ganska behagliga i temperaturen, till skillnad från de promenader som nu påtvingas oss av den yngre. Skånsk vinter och behaglig barnvagnspromenad går inte ihop. Dock undrar jag om kanske inte allt regn har gjort att mitt hår växer bättre. Jag har ännu inte (peppar peppar) drabbats av det stora håravfallet som verkar inträffa någon gång efter att man smärtsamt hystat ut en bebis och ammat densamma ett antal månader. Det där håravfallet är lite som ett slutgiltigt fuck you från Gud. Eller Murphy. Jag vet inte vem. Har börjat hänga på sångstunderna i St Andreas-kyrkan igen, så jag försöker jobba på min gudfruktighet. Det är svårt, då jag alltid sett lite på Gud och Murphy (ni vet han med lagen om alltings jävlighet) som en och samma. Jag får jobba vidare en del på den tror jag. Gudfruktigheten alltså. Ska bara vila i fyra minuter först. Man får passa på när blöjterroristen väl tar en av sina powernaps.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar