Lägesrapport

Det har nu gått tre veckor sedan den stora vräkningsdagen. Vi konstaterar sammanfattningsvis att livet med två kids genererar gigantiska tvätthögar, mest på grund av den nytillkomnas förkärlek för att besudla övriga familjemedlemmar med olika egenproducerade kroppsvätskor. Jag kan faktiskt inte minnas att Isabelle någonsin bajsat på mig till exempel (bara att jag en gång reflexmässigt fångat en av hennes bajskorvar i handen under pottträningstiden, men det får jag ju mest skyllas för själv).

    Vi konstaterar också att man inte ska ta något för givet. Skåda inte given häst i munnen och what not. Ena veckan sover bebisar mycket, andra veckan fokuserar de mer på att äta. Man gör således bäst i att ta varje dag för ett blankt blad och inte utgå ifrån att man har någon slags rutiner. Mer än att man på något mirakulöst sätt ska infinna sig på dagis klockan nio varje morgon och klockan tre varje eftermiddag. Så som svar på den outtalade frågan, ja, det är jag som svettig och med håret på ända halvspringer Roslins väg fram med en vrålhungrig bebis i vagnen och en treåring på överdimensionerad ståbräda varje vardagsmorgon strax före klockan nio. Om det är till någon tröst brukar åtminstone treåringen vara glad och sjungandes under dessa kallsvettiga utfärder.