Morgonstund har guld i mun

När jag skrev i det förra inlägget att vi äter filmjölk med gojibär på morgnarna, visst tänkte ni då typ att vi är super-avslappnade yoga-feng-shui-hipsters som alltid sitter ner vid ett frukostbord med levande ljus och lyssnar på ljud från naturen (valar som parar sig och dylikt) på cd-skiva? Och att vi sedan är superorganiserade men ändå lugna och lämnar lägenheten prick samma tid varje dag för vår stillsamma promenad till förskolan? 

    Precis så är det faktiskt. Precis så, fast tvärtom. Jag äter fil med gojibär. Så långt stämmer allt. Blöjterroristen äter gröt. Och hoppar upp och ner i sin stol samtidigt, så att en del gröt hamnar i munnen och en del gröt i ögonen. Den stora terroristen får fil i en grön plastskål från Ikea, och Gud nåde mig om det inte är den gröna. Gojibären vill hon ha vid sidan av. Hon äter vare sig filen eller gojibären, utan en macka med smör, men varje morgon hävdar hon att hon vill ha fil och gojibär. 

    Vår frukost ackompanjeras av Bollibompa och den mycket slitna frasen "ÄT NU". Därefter följer en förvirrande och stressig stund då alla ska ha på sig kläder, borsta tänderna och borsta håret samtidigt som blöjterroristen låter meddela att hon är trött och vill somna i en vagn som rullar (hon pratar ju inte, men jag är rätt säker på att det är exakt vad hon vill ha sagt). 

    Ungefär 08.47 varje morgon har terroristen fått på sig alla ytterkläder, och tre sekunder därefter påbörjas den traditionella "jag är vaaaaarm"-klagolåten, som perfekt matchar "jag vill sova i en rullande vagn"-vrålen från blöjterroristen. Någonstans där lyckas jag vanligen hitta någon slags jacka, skor och i bästa fall även vantar innan alla grannarna unisont ringt såväl BRIS som de sociala myndigheterna, och 08.49 står vi och väntar på hissen. 

    Efter att terroristen tävlat med mig för att hinna först till dörren i källaren befinner vi oss äntligen utomhus och kan påbörja den traditionella språngmarschen längs Roslins väg. Det finns inga foton som bevisar det, men jag är ganska säker på att jag har hållning som en ostbåge när jag halvspringer med ett barn i vagn och ett barn på ståbräda. Vi brukar vara mycket punktliga till förskolan, dock med förmaksflimmer-puls och blodsmak i munnen. Imorgon ska jag köpa en cd med ljud från valar som parar sig och se om det minskar vår morgonstress.