Nåväl, jag har iallafall härmed förlorat rätten att klaga, då jag tydligen helt har slutat ha på mig kläder på överkroppen när jag är hemma. Ammar man en gång i timmen är det liksom inte lönt att klä på sig mellan gångerna, och för övrigt är det snuskigt varmt. Eftersom jag inte gillar att dra ner persienner i onödan betyder det att de stackars grannarna mittemot helt ofrivilligt lever i en 24/7 peep show. Jag tänker att det troligtvis är något värre än det där akvariet. Däremot oklart om det klår grannarna som fortfarande har granris med jullampor runt balkongräcket. Frågar ni mig är julbelysningen något värre, men jag är ju också lite anal och fast i konservativa banor gällande julpynt.
fredag 8 augusti 2014
Peep show för grannarna
Ni vet hur stackars akvariemannen konsekvent sågats under bloggens historia? Om inte, så är akvariemannen grannen mitt emot som tidigare lyste upp hela kvarteret med ett gigantum akvarium med blått ljus. Akvariet är nu sålt, och han verkar istället ägna sig åt att spela trummor samt sitta i sin vita Inspector Gadget-skinnfåtölj precis vid fönstret.
tisdag 5 augusti 2014
Hon kom ut!
Som ni säkert förstår har det sedan sist anlänt en bebis. Precis som vi misstänkte blev det vräkning, eftersom lillfis nummer två vägrade lämna livmodern på eget bevåg. 
Förra lördagskvällen checkade vi alltså in på prenatal för att varannan timme få en spruta med vräkningsmedel (jag alltså, inte maken). Klockan halv fem på morgonen satte värkarna igång, och klockan halv åtta var jag redo att hoppa från balkongen för att slippa smärtan. Trolig effekt av det hade varit klen, då prenatal ligger på första våningen, så istället fick barnmorskan kolla läget. Var då öppen fem-sex centimeter och kördes till förlossningen för smärtlindring och utdrivning. På förlossningen, ca kvart i åtta, tyckte jag att epiduralbedövning kändes som det enda rätta. Det var bara det att under den lilla rullstolsturen från prenatal hade jag lyckats öppna mig fem centimeter till, och det är ungefär så öppen man blir (innan det kommer ut en gigantisk bebis vill säga. Då blir man väldigt mycket mer öppen). Det var alltså dags. Ingen epiduralbedövning...
Jag hade glömt hur förbannat ont det gör. Det kändes lite som att sitta högst uppe på Fritt fall på Tivoli. "JAG ÅNGRAR MIG!!! JAG VILL INTE!!" Den här gången inså jag det orimliga i att kräva kejsarsnitt, så det var bara att snällt genomföra det. Och jag tänker INTE göra det fler gånger.
Men ut kom hon till slut, prick klockan nio på söndagsmorgonen den 27 juli, vår lilla Josephine, och stoltast av alla är nog ändå hennes storasyster.
lördag 26 juli 2014
På prenatal med CTG-mätning och väntandes på besked om avhysning.
via Instagram http://ift.tt/1uqt8C9
fredag 25 juli 2014
Fortfarande ingen bebis
God morgon! Jag välkomnar er alla till vecka 42 i min graviditet. Det är mycket roligt att vara gravid i 30-gradig värme, speciellt när man har en treåring hemma att sysselsätta med inspirerande och pedagogiska aktiviteter. Jag måste säga att jag varit på mitt allra mest inspirerande och pedagogiska humör just den här senaste veckan. Isabelle har bara kallat mig för mallgroda tre gånger (mot sedvanliga en gång i halvåret), men jag kan säkert skylla det på att hon går igenom någon slags fas. Mallgroda är den ultimata förolämpningen kommandes från Isabelle. Det må inte låta mycket för världen, men utväst mellan tänderna i kombination med en förintande, svart blick och därefter en ivägstormning med klampande fötter är det faktiskt relativt respektingivande. (Och, Gud förbjude att jag säger det, vansinnigt gulligt och väldigt roligt).
Nåväl, vad som iallafall händer idag är att vi ska till KK för överburenhetskontroll. Beroende på vad den visar kommer avhysning av terrorist nummer två att ske antingen idag eller på måndag. Att hon skulle välja att komma ut på eget bevåg är det liksom ingen som tror på längre. Som sagt, jag har en osedvanligt gästvänlig livmoder. Man måste vara känd för något, och just detta råkade visst bli mitt signum.
tisdag 22 juli 2014
Magen är förvisso en bra kudde. Man får ta det onda med det goda.
via Instagram http://ift.tt/1yWScPX
Våga vägra solkräm. Tydligen.
Idag är det inte vidare muntert här hemma. Tio dagar över tiden och inte så mycket som ett tecken på början till förlossning. En trotsig treåring som skriker "dumma mamma" och en dum mamma som muttrar ett knappt hörbart "skitunge" tillbaka. Svetten lackar, treåringen vägrar solkräm, men kräver sittplats där den höggravida just slagit sig ner. Inte så mycket som en vindpust tar sig in genom de öppna fönsterna och vi kan inte gå ut förrän trotsiga treåringen smorts in i faktor 30. Ska bara finna orken att brotta ner henne för att få det gjort. Pust!
måndag 21 juli 2014
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)